ssfranzen

idag stod det hoppning på schemat! Kul, men måste erkänna att jag var så sjukt nervös att jag mådde illa. Ja var tillomed tvungen att fråga mig själv, varför? Jag är inte rädd för att ramla av jag är inte rädd för att gör fel. sen slog det mig, jag är rädd att inte leva upp mitt mina egna kvar och förväntningar! Marlon är en pärla , kanske inte för er men för mig. ja har kännt honom sen barns bena, och när ja skriver det här gör det ont, det är inte bara riding med honom de är känslor, att han ger mig så mkt efter så många år, ja lämna honom nu är ja tillbaka och han har förlåtit. Varför? Känner han samma kemi som ja gör? Ser han hur jag tänker? Ni vi inte hur jag tänker men ja vet jag minns orden jag lovade honom dagen ja gick. dom orden ska förbli sanna om det så är det sista jag gör!!

Tog jätte fina bilder, eller syster Sara tog jätte fina bildr lägger upp dom senare! <3